An Obscure Man of Thought

Mindus, Patricia

doi:10.1007/978-90-481-2895-2_1

Patricia Mindus²

Part of the book series: Law and Philosophy Library ((LAPS,volume 87))

662 Accesses

Abstract

This chapter describes Hägerström´s family- and cultural background, his childhood and relationship to religion. His arrival in the intellectually fervid milieu of Uppsala in 1887 sets the frame for discussing his early work, including the studies on Aristotle and Kant. Whereas the prevailing reading of his youth has entailed a series of problems, here four difficulties are presented as well as an alternative approach to Der junge Hägerström.

I was old when I was young, so I may take leave to be young when I am growing old¹

This is a preview of subscription content, log in via an institution to check access.

Access this chapter

Log in via an institution

Chapter: USD 29.95; Price excludes VAT (USA)

eBook: USD 84.99; Price excludes VAT (USA)

Softcover Book: USD 109.99; Price excludes VAT (USA)

Hardcover Book: USD 109.99; Price excludes VAT (USA)

Tax calculation will be finalised at checkout

Purchases are for personal use only

Institutional subscriptions

Notes

1.
See S. Eliaeson, Axel Hägerström and Modern Social Thought, in «Nordeuropaforum», 2000:1, p. 20.
2.
Yet he dreamt of Rome and … Köningsberg! For this information see M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 199. In the early 30 s, he was invited to participate in an International Congress on Roman Law and to hold a lecture on any subject he wished: He never went there.
3.
The brilliant description of his character can be found in Franco Cordero, Riti e sapienza del diritto, Laterza, Bari 1981, pp. 56–57. For a more detailed account (in English), see Jes Bjarup, Reason, Emotion and the Law. Studies in the Philosophy of Axel Hägerström, Press of the Faculty of Law, Aarhus 1982, pp. 1–27 and C.D. Broad, Memoir of Axel Hägerström, in Philosophy and Religion, cit., pp. 15–29.
4.
S. Nordin, Ingmar Hedenius. En filosof och hans tid, Natur & Kultur, Stockholm 2004, p. 45. Svante Nordin offers detailed information on Hägerström, the Uppsala School and the cultural environment of his time.
5.
K. Boye, Studentska på 20-talet, in S. Thulin (ed.), Bland professorer och studenter. Hågkomster och livsintryck XIX, Lindblad, Uppsala 1938, 19, p. 402: «Redan hans yttre var ju ägnat att väcka intresse, så måste en filosof se ut. Men dessutom tycktes han på något märkligt sätt vara närvarande, som det tycktes, inte bara i samtalen på studentkulorna utan i själva luften.»
6.
I. Hedenius, Om stora män och små, Rabén och Sjögren, Stockholm 1980, p. 180: «en egendomlig framtoning, helt olik andra professorers i detta på gott och ont så individualistiska och provinsiella universitet. Han var en smula konstigt klädd, ibland iförd byxor med revärer, sådana som annars bara så kallade jazzgossar nyttjade, och han hade halvlångt hår, vilket var någonting oerhört i hans samtid och annars bara kunde ses på fotografierna av Einstein.» Hägerström has also been described as a «Mexican bandit (…) demoniacal» (E.H. Linder, Mitt levande förflutna, translation in J. Sundberg, The Swedish Philosopher Axel Haegerstroem and his Relationship to Finland’s Struggle to Preserve her Legal Order 1899–1917, Rothman, Littleton, Co, 1983, p. 13).
7.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 211: «Där går han, gamle Häger!» In Swedish, “häger” means heron, and the philosopher’s name hence means “heron river.”
8.
I. Hedenius, I Egen Sak – och andras, Rabén och Sjögren, Stockholm 1976, p. 113: «hans enda svaghet som lärare var sektledarens.»
9.
For some pejorative portrayals, see F. Schmidt, The Uppsala School of Legal Thinking, «Scandinavian Studies in Law», vol. 22, Almqvist & Wiksell International 1978, p. 160; J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law, Press of the Faculty of Law, Aarhus 1982, p. 94. For positive memories, T. Fogelqvist, Filosofie kandidaten, in S. Thulin (ed.), Bland professorer och studenter. Hågkomster och livsintryck, Lindblad, Uppsala 1938, pp. 131–153.
10.
A. Wedberg, Axel Hägerström. Några minnesbilder och intryck, in L. Bergström (ed.), Ditt och datt. Festskrift till Harald Ofstad, SthlmUnivers., Stockholm 1970, p. 1: «Där satt han då, med det gråsprängda håret högt uppkammat över pannan och med pincenén fastklämd kring näsroten, och läste innantill ur en tjock manuskriptbunt.»
11.
C.D. Broad, Memoir, cit., p. 27.
12.
Quote from S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, Doxa, Lund 1984, p. 70: «Nämn mig en banbrytande insats, som utförts av en människa och som kan ställas i jämnbredd med det vi nu har för ögonen!»
13.
C.D. Broad, Memoir, cit., p. 28. Laments on Hägerström’s use of language can be found in most interpreters: See for instance E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, CLUEB, Bologna 1974, p. 243.
14.
C.D. Broad, Hägerström’s Account of Sense of Duty and Certain Allied Experiences, in «Philosophy», XXVI, 1951, p. 99.
15.
E. Cassirer, Axel Hägerström. Eine Studie zur schwedischen Philosophie der Gegenwart, Göteborgs högskolas årskrift, Göteborg 1939; now in Gesammelte Werke, Bd. 21, Meiner, Hamburg 2005, p. 5: «Daß mir dieses Studium nicht leicht gefallen ist, will ich nicht verschweigen. (…) die Form, in die Hägerström manche seiner Grundgedanken gekleidet hat, trug nicht dazu bei, diese Arbeit zu erleichtern. Hägerström hat in seiner Selbstdarstellung seine Schrift über das »Prinzip der Wissenschaft« als seine wichtigste gemäß begann, ist auch eine seiner schwierigsten Schriften; ja es gehört meines Erachtens zu den dunkelsten und am schwersten zugänglichen Werken der modernen philosophischen Literatur.»
16.
F. Cordero, Riti e sapienza del diritto, Laterza, Bari 1981, p. 56: «quei suoi libri chiedono un’attenzione tesa ossia la luna (…). Evidente da come scrive, lo sforzo nevrotico; evita ogni ellissi, in mano sua ogni idea ne evoca altre, le cose lette vengono a galla dettandogli note-monstre. Come se non bastasse, la sua prosa trasuda umore polemico. Contribuisce all'esito negativo uno stile labirintico-tedesco, ma il groviglio sta nei contenuti: anche tradotto in nitido inglese, quest’enorme lavoro pensante esige molto da chi lo visita.»
17.
A. Hägerström, Jesus. En karaktärsanalys, Natur & Kultur, Stockholm 1968, p. 14: «[för att förstå en gången tids anda] är det nödvändigt att gripa in i det moderna medvetandets eget känsloliv (…). Endast i den grad det är oss möjligt att använda vår egen känsloapparat som förklaringsgrund, endast så långt kunna vi komma till ett verkligt vetande. Där vi icke kunna (…) förstå, hur under dåtida yttre förhållanden och med den dåtida graden av kunskap just dessa handlingar och dessa föreställningssätt kunnat uppstå ur känslor, som även för oss är förtroliga, där är en nödvändig gräns för vårt vetande satt.»
18.
A. Hägerström, Jesus. En karaktärsanalys, cit., p. 13: «icke minst kunskap om tidsandan, om den emotionella miljö i vilken individen lever.» That the original environment (ursprungsmiljön) was of great importance for the “context of explanation” is repeated by Hägerström’s younger daughter Margit Waller in the biography Människan som få kände, cit., p. 7.
19.
The highest increase was in the countryside, especially in the counties of Norrland, followed by Scania and the central provinces of Sweden, i.e. the homeland of Axel.
20.
The calculation is based on the fact that between 1820 and 1930, over one million people emigrated from Sweden. Most of them settled in Chicago or Minnesota.
21.
On the family background and for personal correspondence, see M. Waller, Människan som få kände, cit., pp. 9–12.
22.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 17.
23.
The anecdote of the shipwreck is actually the plot of the poem Sjöresan written by Charlotte Skarin and published at her own expense in the brief poetry booklet, Björkqvistarne: dikter, förf:s förlag, Jönköping 1897.
24.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 19: «Nu får man se, vart detta bär, att européerna tagit fästen och land från Kina. Kineserna kommer att hämnas väldigt.»
25.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 20: «en människa kan bäva för den framtid som väntar hela den kända världen – ett världskrig kommer när allt är i ordning.»
26.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 24.
27.
The end of Hägerström’s diary, from the autumn 1884 to the end of April 1885, is in fact scribbled with miniature transcriptions, horizontal and vertical, of Greek and Latin classics. He continued the transcriptions all his life. See the manuscript Excerpter ur grekiska författare from 1933. Moreover, he kept his habit of using the same piece of paper for more than one use. He gained the habit as a child when he worked hard to get a single arc of paper, the precious “papier en continue” that Louis Piette had invented just a few years before.
28.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 29: «När Hägerström under nära tre decennier var fördjupad i undersökningar för sitt stora verk Der römische Obligationsbegriff, eftersträvade han alltid kontakten med primärmaterialet. För detta arbete har han således genomplöjt praktiskt taget hela den klassiska litteraturen på originalspråken.» Hägerström’s knowledge and familiarity with the great writers of the classical age, but also of the minor details of this gone era, gives us a clue to why the Hägerström committee – which, after the philosopher’s death, handled the unpublished material and was responsible for the editing – included Björn Collinder. He was specialized in linguistics and member of the Science Academy, as well as the Swedish translator of Sophocles’ satyricon Ichneutai. Erudite and conversant in Greek, Björn Collinder lacked interest in such worldly things as ordinary Swedish or English. This might explain why the English translation of Hägerström in Philosophy and Religion from 1964, made by Robert Sandin is so lacunose. For some criticisms see E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., pp. 51–52. Sandin, an American of Swedish descent, had English as mother tongue, but learnt Swedish very quickly (M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 215). In the preface of the translation (p. 12), Sandin claims the translations were accepted by the committee after an accurate review by Martin Fries and Björn Collinder. Thomas Mautner, who classified Hägerström’s Nachlaß and who knows the story well, quite convincingly claims that especially «Björn Collinder (…) must be held responsible for the errors that where not corrected» (Thomas Mautner, Vägledning till Hägerströmstudiet, SKHVSU, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1994, p. 221).
29.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 29.
30.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 40: «om det är möjligt att kunna slippa att för examen läsa historia, fysik och filosofi.»
31.
Quoting from M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 34: «det finns dock ett slags ärelystnad, som icke är att eftersträva, och det är den, som förestavas av begäret att vilja överglänsa alla andra, blott för att synas stor i världens ögon. Därav bliver hjärtat högmodigt och stolt, den kristliga ödmjukheten, som borde ha sin plats i ett människohjärta undantränges allt mer och mer.»
32.
Quoting from M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 38: «Du vill klättra upp i ett träd, du klättrar dag ut och dag in och dina strävanden gå blott ut på att komma upp i toppen. Du är på den nedersta delen av den översta grenen, en orkan kommer och kastar dig ner, långt från trädet. Månne det inte skulle kännas, en sådan stöt?» Gustaf helpfully advised him to prepare the admission exams for university so as to focus on the future.
33.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 31: «dundrade väldeligen som gymnasist.»
34.
The revivalist movement was founded after the English methodist, George Scott came to Sweden in 1830. Since the methodists did not want to break with the Swedish state church, they did not become a free church, but a revivalist church. Scott also established the newspaper Pietisten. During the 1860s the revivalist movement spread across the country. It should also be mentioned that the year 1910 was the break-through for the Pentecostal movement and many baptists became Pentecostalists.
35.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 50.
36.
Albrecht Ritschl had one source in common with Hägerström: «Lotze’s view that value judgements express something over and above the mere holding of this or that proposition to be true or false» (S. Satris, Ethical Emotivism, Martinus Nijhoff/Kluwer, Dordrecht 1987, p. 9).
37.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 41: «Av breven synes dock som om Axel själv erfarit något av den lyckokänslan han sedemera skildrat i sina religionsfilosofiska föreläsningar (…). Säkerligen finns det en personlig upplevelse bakom denna tolkning av Kristi betydelse för den troende.» On the figure of Christ, see Jesus. En karaktärsanalys, edited 1968 by Martin Fries.
38.
M. Waller, Människan som få kände, cit., pp. 15 and 21: «Karl Hägerström ägde inte något intresse för teologiska debatter (…) han helst tillbragte sin lediga tid i snickarboden.»
39.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 13: «För Karl Hägerström var den tro han ärvt av sina fäder något självklart och tryggt. Hans teologiska tänkesätt präglades av en orubblig övertygelse om de kristna dogmernas absoluta sanning, de andliga värdenas helighet och gudsordets oantastlighet?»
40.
See infra, Chapters 4 and Chapter 5.
41.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 14: «Inom hemmet representerade fadern den minutiösa ordningen och den stränga disciplinen (…). Genom sitt eget föredöme och de stränga etiska krav, som kom till uttryck i hans uppfostringsmetoder, synes fadern starkt ha påverkat Axels karaktärsdaning.» It happened that he would ask his mother to hide letters from him out of fear for his father’s raging against his imperfect calligraphy.
42.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 25: «genom faderns predikningar [fick han] stifta bekantskap med den stränge Guden, vilken bestraffar syndarna med evig fördömelse. Hotet om att få brinna i den eviga elden blev för gossen något påtagligt och medförde en stark oro och ängslan.»
43.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 25: «få en förnimmelse om de kval som måhända väntade honom själv en gång.»
44.
J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law. Studies in the Philosophy of Axel Hägerström, Aarhus Universitet 1982, pp. 10 ff.
45.
Letter from end of March 1885. See M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 39: «Du kanske förundrar dig över, att jag ej vill taga prästexamen nu först. Men, ser du, förhållandet är det, att jag ej kan riktigt bestämma, om jag känner mig kallad därtill av Gud.»
46.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 62: «jag vill icke så komma i beroende av någon med avseende på mitt yttre liv och därför vill jag ej bli präst, allrahelst som jag ej äger någon representativ förmåga som därtill fodras.»
47.
Axel avoided the family house that summer. He gave private courses for his livelihood. In another letter from June, he makes an appeal to an argument that sounds very similar to his later thesis on right and justice: «The sense of justice and the sense of duty are eminently individual and delicate» (quoting from M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 67).
48.
Besides the “magical” references in Der römische Obligationsbegriff and Das magistratische Ius, we should also mention his review of Birch-Reichenwald Aars’ Gut und Böse from 1907; the essays from the 20s in Religionsfilosofi edited by Fries in 1949 and those translated by Sandin in Philosophy and Religion in 1964, along with Vergleich zwischen den Kraftvorstellungen der primitiven und modernen Kulturvölker from 1933; but also the book on Jesus, edited by M. Fries in 1968.
49.
He seems to have influenced the so-called “Theology of Lund” (Lundateologin) of Gustaf Aulén, Anders Nygren and Ragnar Bring, a movement in theology which insisted on the incompatibility between metaphysics and science, in a way not far from Karl Barth’s. The influence was not direct nor Hägerström’s personally, even though Aulén did take private lessons from Hägerström in philosophy. It was rather the influence of the Uppsala School as such which led to the thesis that religion is not theoretical in its nature. In general, the theology of Lund reflected on how religion needs to overcome nihilism. «Therefore they can be put in relation to other contemporaries (…), like Barth and Bultmann, Troeltsch and Weber, Scheler, Heidegger and Wittgenstein» (S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 134).
50.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 141: «Hans uttalanden utmärkes också av stor respekt för andras övertygelse samtidigt som han själv tillmäter den religiösa känslan en sådan central betydelse.»
51.
R. Sandin, Axel Hägerström’s Philosophy of Religion, with Special Reference to his Philosophy of Knowledge and his Concept of Reality, Ann Arbor University Microfilm, Michigan 1959, p. 221.
52.
A. Hägerström, Religionsfilosofi, Natur & Kultur, Stockholm 1949, p. 168: «Det ges endast ett sätt att rädda religionen från undergång, det är att slita den helt lös från sanningsfrågan.»
53.
R. Sandin, Axel Hägerström’s Philosophy of Religion, cit., p. 2.
54.
Special mention should be made of Hägerström’s seminars on Schleiermacher from the spring 1921 and on Otto’s Das Heilige from autumn 1924.
55.
R. Sandin, Axel Hägerström’s Philosophy of Religion, cit., p. 160.
56.
Both these links are investigated by Robert Sandin in his thesis Axel Hägerström’s Philosophy of Religion. Silvana Castignone reiterates the connection between Hägerström and Cusanus in Diritto, linguaggio, realtà. Saggi sul realismo giuridico, Giappichelli, Torino 1995, p. 15.
57.
See the last chapter.
58.
The rumour has it that the young Hägerström, together with his older brother and his friends in one of the classical inns of the town, became the object of the waitresses’ laughter because he was unaware of the custom of tipping. Since then, he was known for his generous tips (M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 75).
59.
In the autumn 1897, Axel managed to convince his parents to send his sister Berta to Uppsala. He coached her in mathematics until her admission at the faculty of Chemistry in Stockholm where she graduated in 1905.
60.
In the early 1980s Thomas Mautner edited and published a lecture that Hägerström held at Verdandi the 21^st of April 1909 on Philosophy as Science, now in «Filosofisk tidskrift», 1980:2, pp. 1–13 and 1981:3, pp. 45–47.
61.
Among Burman’s most important titles, see Die Transcendentalphilosophie Fichtes und Schellings dargestellt und erläutert (1892) and Schleiermachers kritik av Kants och Fichtes sedeläror [Schleiermacher’s Critique of Kant’s and Fichte’s Doctrine of Customs] (1894), besides Kants kunskapslära [The Theory of Knowledge in Kant] from 1884, that made a great impression on the young Hägerström (see Axel Hägerström, in R. Schmidt (ed.), Die Philosophie der Gegenwart in Selbstdarstellungen, Meiner, Leipzig 1929, vol. VII, p. 111).
62.
In 1899 he said to appreciate Kant and Fichte, but also Kierkegaard and Shelley, Byron and the very inventor of the word “nihilism,” Turgenev. Among the Scandinavian authors he mentions Björnstjerne Björnson, Selma Lagerlöf, Gustav Fröding, Zacharias Topelius, Holger Drachmann and Harald Høffding.
63.
H. Beyers, Nietzsche og Norden, vols. I–II, Universitetsförlaget, Bergen 1957–1959. Perhaps Hägerström came into contact with the thought of Nietzsche through Georg Brandes who published his Copenhagen-lectures (Fremmende personligheder) on the German philosopher in 1889.
64.
H. Ruin, Hägerström, Nietzsche och den svenska nihilismen, in «Tidskrift för politisk filosofi», 2000, n. 1, p. 11: «att Nietzsche fick ett så starkt genomslag just i Norden kan säkert förklaras med hänvisning till flera faktorer, men otvivelaktigt spelar en sträng statskyrklig tradition en roll.»
65.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 173.
66.
Hägerström regularly worked as a “preceptor” from 1885 to 1891. M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 101 claims that in May 1896 he taught from eight in the morning to eleven at night. August Hahr, one of his students, claimed he fixed lessons between two and three in the morning (I Vasaslottets skugga, Nyblom, Uppsala 1943).
67.
A. Hägerström, Aristoteles etiska grundtankar, Berling, Uppsala 1893, pp. 17 ff.
68.
A. Hägerström, Aristoteles, cit., p. 4: «filosofins uppgift är att (…) lösa dessa förfintliga motsägelser.»
69.
H. Apéria-Meurling, Axel Hägerström. Samtal med en svensk tänkare, in «Ord och Bild», 1939, anno 48, p. 421: «blott ett innehåll i vårt medvetande.»
70.
S. Nordin, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall, Doxa, Lund 1981, p. 196: «det mest framgångsrika exemplet på skolbildning inom svensk filosofi.» See also by the same author, Romantikens filosofi. Svensk idealism från Höijer till hegelianerna, Doxa, Lund 1987, pp. 104 ff. R. Sandin, The Founding of the Uppsala School, in «Journal of the History of Ideas», 1962, pp. 497–499; A. Wedberg, Den logiska strukturen i Boströms filosofi, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1937; E. Ryding, Den svenska filosofiens historia, Natur & Kultur, Stockholm 1959, pp. 73 ff.; R. Sandin, Axel Hägerström’s Philosophy of Religion, cit., pp. 55–77.
71.
J.-F. Battail, Le mouvement des idées en Suède à l’âge du bergsonisme, Lettres Modernes, Paris 1979, p. 41: «On revient toujours à Boström.»
72.
S. Nordin, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall, cit., p. 196. What came to be known as “Boströmianism” was determined by group solidarity, team spirit, institutionalization efforts and wars over nominations in the academic world; basically, everything that makes a “school.” And the center of this web of influences was Uppsala.
73.
J. Carlsson, Statsabsolutismens rättsfilosofi. En studie av Boströms och Hägerströms rättsfilosofi med avseende på deras bakgrund, innehåll och konsekvenser för juridiken, HT 2001, available at: http://www.jur.lu.se/Internet/Biblioteket/Examensarbeten.nsf/0/F7C0DCF9A3EB3E98C1256AE60047A1A9/$File/xsmall.pdf?OpenElement
74.
S. Nordin, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall, Doxa, Lund 1981, p. 19: «Boströmianismen tvekade aldrig om sina rötter i det gamla samhället.»
75.
See the emblematic account in E. Cassirer, Was ist ”Subjektivismus”?, in «Theoria», 1939, V, pp. 111–140; now in Gesammelte Werke. Aufsätze und kleine Schriften (1936–1940), Bd. 22, Meiner, Hamburg 2006, pp. 167–192.
76.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 31: «Rispetto a quello tedesco l’idealismo scandinavo può essere considerato più dogmatico, sia in ragione delle accennate componenti platoniche e leibniziane sia (…) per la scarsa sensibilità ai problemi gnoseologici messi in evidenza dal Kant.»
77.
The famed anecdote is told in G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, Bonniers, Stockholm 1938, p. 43. For the original texts, see C. J. Boström, Grundlinier till philosophiska statslärans propaedeutik, Adolph Johnsons förlag, Stockholm 1901, pp. 6 ff.; Grundlinier till philosophiska statsläran, Victor Roos, Uppsala 1882 and the recent reprint Filosofiska sentenser, Hilaritas, Johanneshov 1998; Den förnuftiga viljans etik, J. Siöcrona (ed.), Hilaritas Johanneshov 2002.
78.
For these aspects, see T. Frängsmyr, Svensk idéhistoria: bildning och vetenskap under tusen år, vol. 2, Natur & Kultur, Stockholm 2000, p. 162; J. Carlsson, Statsabsolutismens rättsfilosofi, cit., pp. 15 ff. His influence continued during the beginning of the twentieth century; see for instance F. Lagerroth, Boström och Kelsen. En jämförelse, in «Statsvetenskaplig Tidsskrift», 1925, anno 28, pp. 1–37.
79.
C.J. Boström, Grundlinier till philosophiska statsläran, cit., pp. 8–9.
80.
C.J. Boström, Grundlinier till philosophiska statsläran, cit., p. 19: «det rätta är det förnuftiga och det förnuftiga är det rätta.»
81.
C.J. Boström, Grundlinier till philosophiska statsläran, cit., p. 17.
82.
C.J. Boström, Satser om lag och lagstiftning med tillägg och anmärkningar, Schultz, Uppsala 1871, p. 59.
83.
This is the central thesis in G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, cit.
84.
E. Logren, Huvuddragen av Hägerströms filosofi, Lundequistska bokhandeln, Uppsala 1944, p. 7: «vi möta här de tankar, som Hägerström dels upptagit och ombildat, dels även avvisat. Denna dubbla inställning till Boströmianismens logik genomgår hela hans författarskap (…) fast det mycket sällan uttryckligen säges.» Among those who insist on the influence of Boström on Hägerström, see for instance M. Fries, Verklighetsbegreppet enligt Hägerström. En systematisk framställning av grundtankarna i Hägerströms kunskapsteori med särskild hänsyn till hans lära om verklighetsbegreppet, in «Uppsala Universitets Årskrift», 1944, 3, pp. XXV–XXVI; and A. Wedberg in Den logiska strukturen hos Boströms filosofi. En studie i klassisk metafysik, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1937, p. 17.
85.
One of the reasons why Boström’s legacy has not been investigated properly by scholars depends on the extremely limited knowledge of what he represented in Swedish culture, and also on the dearth of sources. There is very little literature on the history of thought in Sweden and obviously it is written in Swedish. See n. 17 of the Introduction for bibliographical details.
86.
M. Lyles, A Call for Scientific Purity. Axel Hägerström’s Critique of Legal Science, Rönnells, Stockholm 2006, p. 44.
87.
A. Strindberg, Tjänstekvinnans son (1886): «Uppsala visar tecken till utgång och upplösning av en period, som kunde kallas den Boströmska.»
88.
A. Phalén, Adolf Phalén. Die Philosophie der Gegenwart in Selbstdarstellungen, Meiner, Leipzig 1924, p. 166.
89.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 111; Summary, cit., p. 33.
90.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 69: «Merito di Burman sarebbe stato quello di relativizzare i problemi della gnoseologia kantiana, avvertendo che essi scaturiscono dall’assunzione di premesse non sostenibili, formatesi nel corso della storia della riflessione sui grandi temi della teoria della conoscenza, e indicando che per uscirne è necessario il ricorso all’analisi.»
91.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 79: «Jag var ju lärjunge till Sahlin och Burman. Hur felaktig är förresten inte den vanliga föreställningen, att man inte kan tacksamt lära av filosofer, även om man rör sig i tankebanor motsatta deras. Hela den filosofiska utvecklingen betingas ju av att den ene tänkaren med eftertryck, ja ensidighet, framhåller en sida av en aspekt på de filosofiska problemen.»
92.
On his idealistic tendencies, E. Logren, Huvuddragen, cit., pp. 6–9.
93.
See S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 28. Max Lyles, A Call…, cit., p. 40, underlines that «Hägerström’s characterization of metaphysics as an essentially subjectivistic trend (…) can for instance be found in Burman’s doctoral thesis Om kunskapens möjlighet (1872).»
94.
In a letter to Vitalis Norström from 1910 Burman declared: «In Hägerström I found my real adversary – his work on the Principle of Knowledge is all through an attempt to defeat me.» (see S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 30). And Sahlin’s anger after attending Hägerström’s inaugural lecture is described in T. Mautner, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 10.
95.
M. Waller, Människan som få kände, cit., pp. 170–171.
96.
A. Hägerström, Undersökning av den empiriska etikens möjlighet, cit., p. 38: «utilitarismen utgår från begreppet om mänskligheten såsom ett formellt helt af individer betraktade som i ett konstant yttre förhållande till varandra stående enheter.» For Jes Bjarup’s account, see Reason, Emotion and the Law, cit., pp. 39–43.
97.
A. Hägerström, Undersökning av den empiriska etikens möjlighet, cit., p. 39: «en rättsfilosofisk betraktelse (…) bör utgå från begreppet af mänskligheten såsom ett helt af till hvarandra i ett konstant inre förhållande stående individer.»
98.
A. Hägerström, Undersökning av den empiriska etikens möjlighet, cit., p. 84: «Således är Wundt’s moral princip (…) orimlig på grund af hans empirism.»
99.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 93: «Förhållandet är nämligen, att jag genom mina båda avhandlingar brutit en alldeles ny väg, och därför förkastas de såsom allt nytt.»
100.
Original title: Om den af de sakkunnige vid tillsättandet af professuren i praktisk filosofi Uppsala 1896 företagna granskningen af mina avhandlingar.
101.
See the preface of Om “den empiriska etiken” och “den moraliska känslan.” Svar på kritik, cit., passim.
102.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 171. In Das Prinzip der Wissenschaft (p. 41), Hägerström criticised Boström’s philosophy as «eine Mischform von Empirismus und Rationalismus.»
103.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 93.
104.
A. Hägerström, Om af de sakkunnige vid tillsättandet…, cit.
105.
In 1912, Geijer recalls Hägerström’s childish self-righteousness in Svensk filosofi – historik (M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 96).
106.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 127: «jag ångrar nu så mycket, att jag någonsin bråkade om min inkompetensförklaring. Ehuruväl, sedan jag en gång börjat, ville jag föra det till slut…»
107.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 37: «sarebbe quindi innanzitutto interessante poter ricostruire [quest]i momenti (…); ma il materiale per una tale ricerca (…) è ancora parzialmente inedito.»
108.
R. Sandin, Axel Hägerström’s Philosophy of Religion, with Special Reference to his Theory of Knowledge and his Concept of Reality, Ann Arbor University Microfilm, Michigan 1959, p. 12.
109.
For some extreme interpretations of this kind, see I. Hedenius, Om rätt och moral, Walhström & Widstrand, Stockholm 1963, p. 10; A. Wedberg, Axel Hägerström. Några minnesbilder och intryck, in L. Bergström (ed.), Ditt och datt. Festskrift till Harald Ofstad, Sthlm University, Stockholm 1970, p. 5. The idea of a “first” and a “second” Hägerström can be found already in the 1944-essay by Ernst Logren, Huvuddragen, cit., p. 6. The thesis has been stressed in particular by interpreters who knew Hägerström and who, mostly, became affiliated to logical positivism and analytical philosophy. The hegemony of this reading has only started to be questioned from the 1990s onwards: I would like to mention the work of Svante Nordin and a recent article by Carl-Göran Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin och brytningen med trascendentalismen [The New Uppsala Philosophy and the Break with Transcendentalism] in «Lychnos. Årsbok för idé- och lärdomshistoria», 2001, LXV, pp. 71–102 with a summary in English.
110.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 32: «Il primo credo filosofico del Hägerström si risolveva sostanzialmente in una sintesi (o giustapposizione) tra quanto gli veniva dalla dominante cultura accademica ispirata a Boström e quanto gli veniva dallo studio della gnoseologia kantiana.»
111.
E. Tegen, Kritisk objektivism, in «Theoria», 1936, II, p. 27. A slightly different version is available in German: E. Tegen, Der antimetaphysische Objektivismus in Uppsala, in Actes du congrès international de philosophie scientifique, VIII, 1936, pp. 38–47.
112.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 4; Summary, cit., p. 36; Filosofi och vetenskap, cit., p. 115 (my trans.).
113.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 7; Summary, cit., p. 37.
114.
E. Cassirer, Axel Hägerström. Eine Studie zur schwedischen Philosophie der Gegenwart, in Gesammelte Werke, Bd. 21, Meiner, Hamburg 2005, p. 14: «eine Hegelsche Prägung.»
115.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 7; Summary, cit., p. 37.
116.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 39: «il Hägerström ne fu sicuramente l’iniziatore, la figura di maggior prestigio e il più importante esponente nel campo della filosofia pratica; il Phalén ne è stato forse il rappresentante più valido nel campo della filosofia teoretica.»
117.
Among Adolf Phalén’s books, some are worth mentioning here: Kritik av subjektivismen i olika former med särskild hänsyn till transcendentalfilosofien (1910); Om det kvantitativa betraktelsesättet i logiken (1911); Das Erkenntnisproblem in Hegels Philosophie. Der Erkenntniskritik als Metaphysik (1912); Beitrag zur Klärung des Begriffs der inneren Erfahrung (1913); Zur Bestimmung des Begriffs des Psychischen (1914). He died prematurely of cancer in 1931.
118.
J. Hartnack, Scandinavian Philosophy, I, in The Encyclopedia of Philosophy, 7, Macmillan, New York 1967, p. 295.
119.
M. Lyles, A Call…, cit., p. 170.
120.
M. Fries, Förord, in A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, Ehlin, Stockholm 1957, p. 9.
121.
E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 38: «il periodo della evoluzione decisiva del Hägerström verso il realismo può probabilmente essere ristretto tra il 1904 e il 1908.» This opinion is upheld by E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 79. On the difficulty of fixing the date of the conversion, see E. Logren, Huvuddragen av Hägerströms filosofi, cit., p. 6; and K. Marc-Wogau, Axel Hägerströms filosofi (now in) Studier till Axel Hägerströms filosofi, Prisma, Uppsala 1968, p. 18.
122.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 171.
123.
Letter to Esther Nyander, April 5^th, 1897, in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 171.
124.
H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, cit., p. 420.
125.
K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 18.
126.
See the opinion of Anathon Aall in Filosofien i Norden, Videnskapsselskapetsskrifter, Kristiania 1919.
127.
E. Liljeqvist also wrote a Selbstdarstellung, Bd. VI, Meiner, Leipzig 1927.
128.
S. Nordin, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall, cit., pp. 168–173.
129.
A. Hägerström, Summary, cit., p. 37.
130.
A. Hägerström, Das Prinzip der Wissenschaft. Eine logisch-erkenntnistheoretische Untersuchung, SKHVSU Almqvist & Wiksell, Uppsala 1908, p. 68.
131.
A. Hägerström, Summary, cit., p. 37.
132.
The sophistic argument is analysed in K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 62. Jan Carlsson considers this to be only an “ex-post rationalization” (efterrationalisering); Statsabsolutismens filosofi, cit., p. 55.
133.
See for instance G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, cit.
134.
A lengthy extract is published in S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., pp. 41–42.
135.
See M. Lyles, A Call…, cit., pp. 92, 100 and 104. This reading is based on K. Marc-Wogau’s account in Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., passim and especially his comparison between Prinzip and Selbstdarstellung. However, this hermeneutical device is grounded in the thesis of discontinuity in Hägerström’s thought, which contradicts the explicit declarations of the author. Moreover, such readings contend Hägerström’s thought developed in a systematic way, which is hardly the case.
136.
M. Lyles, A Call…, cit., pp. 7 and 39.
137.
H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, cit., p. 421.

Author information

Authors and Affiliations

Dipartimento Studi Politici, Universitè degli Studi di Torino, Via Giolitti 33, 10124, Turin, Italy
Dr. Patricia Mindus

Authors

Dr. Patricia Mindus
View author publications
You can also search for this author in PubMed Google Scholar

Corresponding author

Correspondence to Patricia Mindus .

Rights and permissions

Reprints and permissions

Copyright information

About this chapter

Cite this chapter

Mindus, P. (2009). An Obscure Man of Thought. In: A Real Mind. Law and Philosophy Library, vol 87. Springer, Dordrecht. https://doi.org/10.1007/978-90-481-2895-2_1

Download citation

DOI: https://doi.org/10.1007/978-90-481-2895-2_1
Published: 21 August 2009
Publisher Name: Springer, Dordrecht
Print ISBN: 978-90-481-2894-5
Online ISBN: 978-90-481-2895-2
eBook Packages: Humanities, Social Sciences and LawPhilosophy and Religion (R0)

Publish with us

Policies and ethics