The Value of a Chair: The Moral Teachings

Mindus, Patricia

doi:10.1007/978-90-481-2895-2_3

Patricia Mindus²

Part of the book series: Law and Philosophy Library ((LAPS,volume 87))

666 Accesses

Abstract

In 1910, Hägerström’s friend and mentor, Erik Burman – «the Socrates of Swedish Philosophy»Opinion of A. Hägerström in an interview by H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, in «Ord och Bild», 1939, 48, p. 420: «den svenska filosofiens Sokrates.» – retired from the chair in practical philosophy because of his frequent health problems. Even though Burman had considered Das Prinzip “an attempt to refute him” he did not hesitate to nominate Hägerström as his successor.

The Moor – the God of men – has delivered his services.

He may leave

This is a preview of subscription content, log in via an institution to check access.

Access this chapter

Log in via an institution

Chapter: USD 29.95; Price excludes VAT (USA)

eBook: USD 84.99; Price excludes VAT (USA)

Softcover Book: USD 109.99; Price excludes VAT (USA)

Hardcover Book: USD 109.99; Price excludes VAT (USA)

Tax calculation will be finalised at checkout

Purchases are for personal use only

Institutional subscriptions

Notes

1.
A. Hägerström, Om social rättvisa (1913), now in Socialfilosofiska uppsatser, Bonniers, Stockholm 1939, p. 140: «Moren – människoguden – har gjort sin tjänst. Moren kan gå.» The Shakespeare inspired similitude is between the Venetian moor and traditional values.
2.
Opinion of A. Hägerström in an interview by H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, in «Ord och Bild», 1939, 48, p. 420: «den svenska filosofiens Sokrates.»
3.
There are various versions of this text, among which we find the actual speech entitled “Reality and Ought” and the published version. See T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundlägg-ning, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1987, p. 18; which contains the famous inaugural lecture from 1911 (with explanatory remarks by the editor) and the manuscript H 105:6 (spring course 1911) with notes by the students. Hägerström’s inaugural lecture was reedited in the first edition Socialfilosofiska uppsatser, cit., pp. 37–65. English translation by R. Sandin, On the Truth of Moral Propositions, in Philosophy and Religion, Allen & Unwin, London 1964; by T. Mautner, On the Truth of Moral Ideas, ANU, Canberra 1971; German trans. by D. Lang, Über die Wahrheit moralischer Vorstellungen, in «Perspektiven der Philosophie», 1979, pp. 219–242; an Italian translation was made by Giuliano Pontara but never published. See also T. Mautner, A Summary in English [of Hägerström’s manuscript 105:6 from 1911] in A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., pp. 201–233. On the inaugural lecture, see J. Bjarup, Ought and Reality. Hägerström’s Inaugural Lecture Re-considered in P. Wahlgren (ed.), «Scandinavian Studies in Law», vol. 40, Almqvist & Wiksell, Stockholm 2000, pp. 11–72; Id., Axel Hägerströms filosofi, värdenihilism och rättspositivism in «Juridisk Tidskrift», 2004/2005, anno 16, n. 1, p. 27; as well as the critical remarks in T. Spaak, (Review of) Legal Theory (Peter Wahlgren ed. 2000) in «Archiv für Rechts- und Sozialphilosophie», 2002, vol. 88, n. 2, pp. 298–304.
4.
Hägerström did not give the reference, but the «Greek sentence» he mentioned on the first page of the inaugural lecture can be found in Diels-Krantz B, 2, 18.
5.
A. Hägerström, Philosophy and Religion, cit., p. 77.
6.
Further criticism of contemporary thinkers on the conception of value can be found in Kritiska punkter i värdepsykologien, in Festskrift tillägnad E.O. Burman, Appelgrens boktr., Uppsala 1910, pp. 17–75, where he attacked Hugo Münsterberg’s Philosophie der Werte (1908), Heinrich Maier’s Psychologie des emotionalen Denkens (1908), Max Reischle’s Werturteile und Glaubensurteile (1900).
7.
A. Hägerström, Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 59. I am quoting the translation by R. Sandin, On the Truth of Moral Propositions, cit., p. 92, but I have taken some liberty by translating föreställning with “conception” and “idea” instead of “proposition” since the latter is often misleading. For the use of the terms föreställning, Vorstellung and the translations into representation, idea and conception depending on context, see note 15 in Chapter 2.
8.
A. Hägerström, Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 51; On the Truth of Moral Propositions, cit., p. 87.
9.
D. Hume, A Treatise on the Human Nature, book III, part I, Section I.
10.
On the prevailing idealism in Scandinavia, see J.-F. Battail, Le mouvement des idées en Suède à l’âge du bergsonisme, Lettres Modernes, Paris 1979; and S. Nygård, J. Strang (eds.), Mellan idealism och analytisk filosofi: den moderna filosofin i Finland och Sverige 1880–1950, Atlantis, Stockholm 2006.
11.
A. Hägerström, On the Truth of Moral Propositions, cit., p. 96.
12.
Quote from T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 10: «efter föreläsningen mötte jag min (…) lärare i filosofi, Sahlin (…). Det sköt blixtar ur hans klarblå ögon när han för mig utlade sin kritik mot Hägerström och slutade: “han har bara visat att ett folk hedrar sina döda genom att sörja dem i svart frack och att ett annat folk gör det genom att sörja dem i rö: det återstår att visa att det finns något folk som betraktar det som ett moraliskt värde att vanhedra sina döda föräldrar.”» Sahlin’s criticism was a very common misunderstanding of Hägerström’s axiological nihilism: Its confusion with moral relativism or practical nihilism.
13.
T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 7: «[det var] redan välkänt att han [Hägerström] hyste radikala åsikter om politik och religion.»
14.
See E. Tegen, Anteckningar (Notes) at Uppsala University Library (UUB Okat. 453 G:2, block-notes no. 3).
15.
B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, Filosofiska föreningen vid Uppsala universitet, Uppsala 1973, p. 189.
16.
T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 7: «Många har ännu i friskt minne hur han [Hägerström] vid detta tillfälle chockerade en intet ont anande publik genom att förklara att någon vetenskapligt fastställbar moral inte finns.»
17.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, Meiner, Leipzig 1929, p. 158; Filosofi och vetenskap, Ehlin, Stockholm 1957, p. 180.
18.
H. Poincaré, Dernières pensées, Flammarion, Paris 1913, p. 225: «Il ne peut y avoir de morale scientifique, ni de science immorale.»
19.
E. Durkheim, Jugements de valeur et jugements de realité, in Atti del congresso internazionale di filosofia (Bologna), Formiggini, Genova 1911, vol. I, pp. 99–114.
20.
S. Källström, Filosofi och politik. Axel Hägerström och samhällsdebatten, in G. Bexell, H. Stenius (eds.), Värdetraditioner i nordiskt perspektiv, Lund University Press, Lund 1997, p. 155; S. Eliaeson, Axel Hägerström and Modern Social Thought, in «Nordeuropaforum», 2000:1, pp. 19–30.
21.
T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 25: «Det var han som först formulerade en genomförd nonkognitivistisk moralteori.»
22.
B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 187.
23.
A. Hägerström, Moralpsykologi, Natur & Kultur, Stockholm 1952, p. 11. Another attempt to distinguish phases in Hägerström’s theory can be found in K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, Prisma, Falköping 1968, pp. 132 ff.
24.
Comments on Hägerström’s alleged inconsistency can be found in A. Mac Leod, Tre uppsatser om Hägerström, Zenon från Elea och relativitetsteorin, Filosofiska föreningen vid Uppsala universitet, Uppsala 1973, pp. 19–20.
25.
S. Källström, Filosofi och politik, cit., p. 145: «vi klär en känsla i omdömets form.»
26.
Hägerström’s «axiological nihilism» is not the same thing as what many theorists today call «moral nihilism» which is just another name for error-theory (John Mackie), while «axiological nihilism» is a more comprehensive paradigm which, however, includes some positions later labeled as “error-theory” (see B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 125–135).
27.
For a detailed reconstruction of the debate on Hägerström’s axiological nihilism in the media, see S. Källström, Den gode nihilisten. Axel Hägerström och striderna kring Uppsalafilosofin, Rabén & Sjögren, Stockholm 1986.
28.
The expression was used by Landqvist for the first time in his review on May 23^rd 1931 of one of the first monographs on Hägerström: Hägerströmstudier by A. Vannérus (Bonniers, Stockholm 1930). See K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 202.
29.
I. Hedenius, Om rätt och moral, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1941, 1963², p.13: «få bort de kusliga, sakligt ogrundade associationer, vilka någon gång gjort ordet i fråga användbart som tillhygge mot Uppsalafilosofin.»
30.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 74: «Med avseende på ställningen mellan teoretisk och praktisk filosofi är ett tvåfaldigt förhållande möjligt. Man kan nämligen ställa den yttersta grunden, som man förmenar sig finna i den teoretiska filosofien ihop med det yttersta målet, som man tror sig finna i den praktiska. Eller man kan avsöndra dem från varandra. Allt därefter ha vi i filosofiens historia två skilda ståndpunkter med avseende på det yttersta målet, det hösta goda. Vi kunna bestämma dem så, att den första är objektiv, den andra är subjektiv.» On the relation between theoria and praxis in Hägerström, see also E. Cassirer, Axel Hägerström. Eine Studie zur schwedischen Philosophie der Gegenwart, Göteborgs högskolas årskrift, Göteborg 1939; now in Gesammelte Werke, Bd. 21, Meiner, Hamburg 2005; and H. Ruin, Hägerström, Nietzsche och den svenska nihilismen, in «Tidskrift för politisk filosofi», 2000:1, pp. 5–30, especially p. 20 where no immediate relation between theory and practical reasoning in Hägerström is admitted. However, Hägerström clearly stated the opposite thesis in the manuscript H 106:5, p. 105.
31.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, in «Psyke. Tidskrift för psykologisk forskning», 1907, anno II, vol. 5, pp. 273–287 and second part in 1908, anno III, vols. 1–2, pp. 85–99. Around 1907 Hägerström abandoned the belief that the aim of ethics was to search for the highest good as expressed in earlier writings (A. Hägerström, Om filosofiens betydelse för människan, in I vår tids lifsfrågor. Skrifter utgivna af Sydney Alrutz, Skoglund, Stockholm 1898, pp. 5–47).
32.
Hägerström studied particularly the first volume of Westermarck’s opus published by Macmillan, London 1906. On Westermarck’s influence, see K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 23; B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 93–97. On a compa-rison between Hägerström and Westermarck, see J. Sundberg, The Swedish Philosopher Axel Haegerstroem and his Relationship to Finland’s Struggle to Preserve her Legal Order 1899–1917, Rothman, Littleton (Col.) 1983, pp. 10–14.
33.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, cit., p. 274: «alla våra sedliga omdömen äro blott uttalanden af handlingars inre förmåga att väcka sedlig lust eller olust.»
34.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, cit., p. 274.
35.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, cit., p. 283: «man behöver icke bestrida att känslan är värdets uppfattningsförmåga i den meningen, att den är en väsentlig sida i medvetandet om värdet. Man kan dock bestrida, att det som den värdesättande förstår med värde (…) nödvändigtvis är hans lust eller olust. (…) Om den sjuke känner avsmak för den anbefallda medicinen, icke känner han sig därmed förpliktigad att icke intaga densamma.»
36.
A. Hägerström, Jesus. En karaktärsanalys, Natur & Kultur, Stockholm 1968, p. 67: «lust vid medvetandet att vara i överensstämmelse med det i och för sig rättas krav.»
37.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, cit., p. 78.
38.
See Chapter 1.
39.
A. Hägerström, I moralpsykologiska frågor, cit., p. 275: «Saken är den, att för det moderna medvetandet de religiösa föreställningarnas realitet icke äger så stort affektionsvärde som de moraliska.»
40.
Hägerström never published this text. It was conceived as an ad hoc production for the university commission entrusted to judge him. According to his daughter the text was never released because he thought it had been drafted too swiftly. See M. Waller, Människan som få kände, Natur & Kultur, Stockholm 1961, p. 187.
41.
Some interesting viewpoints are also expressed in the essay collection Socialfilosofiska uppsatser. Much more material on ethics and the theory of value can be found at the Uppsala University Library. Hägerström lectured on the topic for over 30 years.
42.
Grotenfelt was professor in philosophy at Helsinki University and represented a form of “value idealism.” He followed in the path of Lotze, as a passage from old idealism and new positivism. See C.-G. Heidegren, Idealistisk systemfilosofi kontra den positiva andan, in Mellan idealism och analytisk filosofi: den moderna filosofin i Finland och Sverige 1880–1950, Atlantis, Stockholm 2006, p. 37.
43.
The original text Primitiv och modern kraftföreställning was never found. Hägerström usually wrote in Swedish and had the text translated to German. The Swedish version available in Fries’ 1933 edition was translated from the abovementioned German transcript.
44.
In the autumn lectures in 1911, Moralpsykologiska frågor, Hägerström deepened this argument by claiming that, typically, an agent is emotionally involved whereas an observer is not. He held that if an alien from another planet – without our emotional apparatus – were to collect information on the emotional behavior of humans, this information would be meaningless in moral terms. See B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 115.
45.
A. Hägerström, Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 54; On the Truth of Moral Propositions, cit., pp. 88–89.
46.
A. Hägerström, Kritiska punkter i värdepsykologien, cit., pp. 61–62: «den blotta fakticiteten av något, må det också vara fråga om lust och begär, alls icke för mig, som betraktar det, betecknar vare sig värde eller ovärde, annat än såvidt jag tager ställning till det samma, gillande eller ogillande. För mig såsom blott konstaterande faktum finns inga som helst värden, därför att jag så till vida är fullkomligt likgiltig, mot vad som faktiskt är. Endast om jag kritiskt tager ställning till faktum, får det för mig värdekaraktär.»
47.
A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 126 where a body is said to be real only if «derselbe Körper gleichzeitig zu dem räumlichen Komplex gerechnet wird, zu dem die Vorstellung selbst gehört.»
48.
A. Hägerström, Moralpsykologi, cit., p. 67: «så kommer man som Rickert att skilja mellan verklighet och värde på så sätt, att värdet endast gäller men icke är. Meningen därmed är (…) att sanningen på värdeområdet är den sakliga riktigheten av ett värderingssätt som sker enligt en viss regel.» Hägerström lectured on H. Rickert’s Die Grenzen der naturwissenschaftlichen Begriffsbildung in his seminars during the spring term 1908.
49.
On this distinction and its grounds in Swedish philosophy, see J. Hansson, Idealistisk vändning i svensk filosofi, in «Insikt och handling. Hans Larsson Samfundet», 2000, vol. 20, p. 22.
50.
Entanglement is generically a phenomenon of synchronic mutual connection in quantum mechanics. With triple entanglement, «it is possible, for example, to create triads of particles in which every member is 100% correlated to the other two: Whatever happens to one of the three particles causes a similar, instantaneous change in the other two. So the three entities are inexorably linked to one another wherever they are» (A.D. Aczel, Entanglement: The Greatest Mystery in Physics, Four Walls Eight Windows, New York 2001, p. 3). This concept has been applied ana-logously to social sciences, primarily by Hilary Putnam. Accordingly, some facts would be so “thick” that they result incomprehensible on the basis of the strict distinction between descriptive and prescriptive elements. On this phenomenon and its use in normative reasoning, J.J. Moreso, Teoría del derecho y neutralidad valorativa, paper presented at XIII Congresso Italo-spagnolo di teoria analitica del diritto “Teoría analítica y enfoques socio-jurídicos” (september 2007), available at http://www.iisj.net, P. Mindus, Deliberare, negoziare e argomentare sulle incerte sorti della legge di Hume, in «Teoria politica», 2008, XXIII, 1, pp. 145–155.
51.
I am borrowing the term from John McDowell.
52.
A. Hägerström, Om primitiva rudimenter, now in Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 151: «Huru ter sig denna för honom? Den är själv hemsk, förskräcklig, trots att det icke är den själv utan förnimmelsen av den, som vållar skräcken. (…) Detta uppfattningssätt innesluter en överföring av det i skräckkänslan givna innehållet på det föremål, vars förnimmelse väcker skräcken.»
53.
A curious twist of the tongue comes from the two different meanings of realism employed, in epistemology and in ethics: As we have seen in Chapter 2, Hägerström was a realist because he believed that all facts must refer to reality in space and time in order to gain full, i.e. objective “reality.” The moral realist instead holds that there are objective moral values of which we might have intuitive awareness (cf. moral intuitionism, like for instance in G.E. Moore) or of which we might have knowledge grounded in empirical facts (cf. moral so-called naturalism, like for instance in Alasdair Macintyre). The moral realist thus holds moral judgments to be true or false independently of our subjectivity.
54.
It has also been suggested that Hägerström’s ontological argument is in some ways similar to an argument elaborated by Gilbert Harman in the 70s. See Id., Change in View, MIT Press, Cambridge, MA 1988; and S. Danielsson, Några värdenihilismer, in Å. Andersson, N.-E. Sahlin, Huvudinnehåll, Nya Doxa, Nora 1993, pp. 33–45.
55.
Mackie derived his famous error-theory from this anti-realist stance, holding that moral judgments, while cognitive, are all false since there are no moral facts (Ethics: Inventing Right and Wrong, Viking Press, London 1977). Some of the scholarly disagreement on whether Hägerström is an error-theorist ante litteram or not may hence be resolved. Hägerström shares Mackie’s ontological view of moral properties, affirming there are no axiological facts, but he does not fully share Mackie’s understanding of the nature of moral assessments which according to Hägerström are no judgments at all. For an explanation and contextualization of Mackie’s argument, see M. Timmons, Morality without Foundations: A Defense of Ethical Contextualism, Oxford University Press, Oxford 1999, pp. 12–50. For a famous criticism, see Ch. Korsgaard, The Sources of Normativity, Cambridge University Press, Cambridge, MA 1996, pp. 166 ff.
56.
J.L. Mackie, Ethics: Inventing Right and Wrong, cit., p. 38.
57.
On the entanglement and the is/ought problem, see J. Searle, How to derive ought from is in «Philosophical Review», 1964, 73, pp. 43–58; W.D. Hudson (ed.), The Is-Ought Question. A Collection of Papers on the Central Problem in Moral Philosophy, Macmillan, London 1969; G. Carcaterra, Il problema della fallacia naturalistica. La derivazione del dover essere dall’essere, Giuffrè, Milano 1969; G. Schurz, The Is-Ought Problem: An Investigation in Philosophical Logic, Kluwer, Dordrecht 1997; H. Putnam, The Collapse of the Fact/Value Dichotomy, Harvard University Press, Cambridge, MA, 2003. For a criticism of the entanglement argument, O. Blomberg, Disentangling the Thick Concept Argument, in «Sats. Nordic Journal of Philosophy», 2007, 8, n. 2, pp. 63–78. On Hägerström and the Is-Ought problem, see my À l’origine du non-cognitivisme moderne: Axel Hägerström, paper presented at IIIème Rencontre de Théorie du Droit “Dichotomie fait/valeur en question. Points de vue croisés” organized by J.-Y. Chérot in January 2008 (Aix-en-Provence), now in P. Comanducci, R. Guastini, Analisi & Diritto 2008, Marcial Pons, Madrid 2009.
58.
J. Bjarup, Scepticism and Scandinavian Legal Realists, in T. Endicott, J. Getzler, E. Peel (eds.), Properties of Law. Essays in Honour of Jim Harris, Oxford University Press, Oxford 2006, pp. 57–58.
59.
See for instance, A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 45.
60.
A.J. Ayer, Language, Truth and Logic (1936), Dover Publication, New York 1952, p. 107.
61.
Hägerström distinguished between moral “science” as the analysis sine ira ac studio of our actual moral judgments, that can, in his opinion, be ordered into (at least) four categories; and, moral “doctrines” that attempt to establish normative frameworks for moral judgments. See A. Hägerström, Moralpsykologi, cit.; T. Mautner, Hägerströms lära i moral. Hägerströms värdefrihetstes, in «Insikt och handling. Hans Larsson samfundet», 2000, vol. 20, pp. 27–48.
62.
I. Hedenius, Om rätt och moral, cit., Chapter 2 («äkta och oäkta rättssatser»). In Hägerström’s published work this distinction cannot be found. However, Bo Petersson points to a passage in a manuscript on Consciousness of Value (Värdemedvetandet) from 1910 where it seems to appear: «The judgment: “this is valuable” has two meanings; on one hand, the sense it has in macroeconomics “this is valued by Påhl or Per” and, on the other hand, “this has real value.” It is this latter meaning that is of interest» (translated from B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 75). What Hedenius called «inauthentic deontic propositions» seems to be similar, if not identical, to what Ayer called «propositions describing the phenomena of moral experience, and their causes» and that he ascribed to science in Chapter 6 of Language, Truth and Logic. The difference between authentic and inauthentic deontic propositions have sometimes been connected to the internal/external point of view (See for instance, M. Lyles, A Call for Scientific Purity. Axel Hägerström’s Critique of Legal Science, Rönnells, Stockholm 2006, p. 244), but such an overlapping hardly helps the understanding of Hart’s and Hägerström’s different standpoints. It should also be stressed that the distinction between authentic and inauthentic deontic propositions might have been developed at an embryonic stage already by one of Hägerström’s main sources; Alexius Meinong. The latter distinguished between werhalten and für wert halten which might be rendered in English with to value and to evaluate, to esteem and to estimate (see S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 13).
63.
A. Hägerström, Inquiries, cit., p. 90.
64.
A. Hägerström, Review of Kelsen, in Inquiries, cit., p. 257; J. Harris, Olivecrona on Law and Language – The Search for Legal Culture, in «Tidskrift for Rettsvitenskap», 1981, 94, pp. 625–646.
65.
Here I am following the classic suggestion of Richard Garner and Bernard Rosen, A Systematic Introduction to Normative Ethics and Meta-ethics, Macmillan, New York 1967. For an overview of the central issues in meta-ethics, see P. Comanducci, Assaggi di metaetica, Giappichelli, Torino 1992.
66.
We should add that Hägerström’s analysis of morals, especially his assessment of command and duty, is also important for the development of twentieth century meta-ethics insofar as the ontological thesis is considered. He focused on the issue in a specific way: Before asking “what is the nature of this or that norm?” or “what logical structure does it have?” his fundamental dilemma was “what does it mean when we say that there is a norm?” Von Wright, for example, insisted on such a change of perspective. See G.H. von Wright, Intellectual Autobiography, in P.A. Schlipp, The Philosophy of Georg Henrik von Wright, Open court, La Salle (Ill.) 1989, p. 33; Id., Norm and Action. A Logical Enquiry, Routledge, London 1963, p. 77.
67.
S. Danielsson, Hägerströms huvudargument, in «Filosofisk Tidskrift», 1990, anno 11, n. 2, pp. 16–22.
68.
This is at least the understanding of Gunnar Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, Bonniers, Stockholm 1938.
69.
He seems to have restricted his thesis on this issue, as shown by B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 72. Cf. Kritiska punkter i värdepsykologien, cit., pp. 19 and 30. The evaluation is initially linked to the existence of a fact, but this condition seems to fade away in later writings.
70.
S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 8. “Value” is a notion that evolved over time: From the original economic meaning of “prize” (in Hobbes for example) to the current wide deontic sense.
71.
A. Hägerström, Moralpsykologi, cit., p. 21: «uppenbart var detta sätt att värdera starkt besläktat med estetisk värdering som också äger rum vid en omedelbar betraktelse av föremålet. Därför kom också för greken den duktige mannen att bli den sköne.»
72.
A. Hägerström, Moralpsykologi, cit., p. 22: «jag kan visserligen anse det gott, att ett konstverk finns till, men då är det endast fråga om konstverket som medel för den estetiska kulturen som det högsta goda (…). Att konstverket skulle vara vackert i den meningen, att det är vackert att det finns till – det är något meningslöst.»
73.
See B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 58. Some criticisms can be found in Till frågan om den objektiva rättens begrepp, cit., p. 52 and Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 71.
74.
S. Satris, The Theory of Value and the Rise of Ethical Emotivism, in «Journal of the History of Ideas», 1982, vol. 43, n. 1, p. 109.
75.
A. Hägerström, Om pliktmedvetandet, in Socialfilosofiska uppsatser, cit.
76.
B. Petersson, The Substitution Argument, in ThD 60. Philosophical Essays dedicated to Thorild Dahlqvist on his Sixtieth Birthday, Philosophical Society and the Department of philosophy/University Uppsala Press, Uppsala 1980, p. 122: «(1’) If X [“A is a duty”] can be substituted for Y [“Do A!”] in a certain situation, then X and Y have the same truth-value in that situation. (2’) In the situation S the sentence “A is a duty!” can be substituted for an imperative “Do A!”. [Therefore] (3’) In the situation S “A is a duty” and “Do A!” have the same truth-value. (4’) “Do A!” is neither true nor false in S. [Therefore] “A is a duty” is neither true nor false in S.» Petersson correctly stressed how this argument confuses the effect or social function of a sentences with its meaning.
77.
See, inter alia, A. Hägerström, Till frågan om den objektiva rättens begrepp, cit., pp. 60–64; Rätten och staten, Natur & Kultur, Stockholm 1963, pp. 4–14; 33–35; 79–80; Philosophy and Religion, cit., pp. 97 ff. For comments, see E. Tegen, Nya riktlinjer inom rättsfilosofi och straffrätt (1921), now in I filosofiska frågor, Almqvist & Wiksell, Stockholm/Uppsala 1927, pp. 125–138; K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 26–31; C.D. Broad, Hägerström’s Account of Sense of Duty and Certain Allied Experiences, in «Philosophy», 1951, pp. 99–113; S. Castignone, La macchina del diritto. Il realismo giuridico in Svezia, Edizioni di Comunità, Milano 1974, pp. 45–51; E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, Clueb, Bologna 1974, pp. 74 ff. and Id., A Treatise of Legal Philosophy and General Jurisprudence, Springer, Dordrecht 2005, vol. I, The Law and the Right, Chapter 8.
78.
Ch. L. Stevenson, Facts and Values, Yale University Press, New Haven-London 1963, p. 204, footnote 11: «I regret that my discussion there [in Ethics and Language] neglected the ethical writings of A. Hägerström, now available in Broad’s translation from the Swedish.»
79.
Ch. L. Stevenson, Facts and Values, cit., p. 21.
80.
Ch. L. Stevenson, Facts and Values, cit., p. 25. On the differences between Hägerström’s and Stevensons’ theory of meaning, see B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 70.
81.
This element has been related to the “performative fallacy” of doing things with words, see E. Pattaro, Non si fanno cose con le parole. Il negozio giuridico nella prospettiva di Axel Hägerström, in «Sociologia del diritto», 1981: 3, pp. 25–42; S. Castignone, Diritto, linguaggio, realtà. Saggi sul realismo giuridico, Giappichelli, Torino 1995, pp. 293–318.
82.
J.W. Harris, Legal Philosophies, cit., p. 98 (italics added).
83.
J. Bjarup, Axel Hägerströms filosofi, värdenihilism och rättspositivism, cit., p. 25.
84.
E. Pattaro, A Treatise, cit., vol. I, The Law and the Right, p. 138.
85.
R.M. Hare, Sorting Out Ethics, Clarendon, Oxford 1997, p. 103.
86.
J.O. Urmson, The Emotive Theory of Ethics, Hutchinson University Library, London 1968, p. 15.
87.
C. K. Ogden & I.A. Richards, The Meaning of Meaning (1923), Kegan, London 1927², p. 149.
88.
Ibid., p. 125.
89.
S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 5.
90.
George Berkeley in A Treatise Concerning the Principles of Human Knowledge (1710), paragraph 20, famously stated that «the communication of ideas marked by words is not the chief and only end of language, as is commonly supposed. There are other ends, as the raising of some passion, the exiting to, or deterring from an action.»
91.
A. Marty, Untersuchungen zur Grundlegung der allgemeinen Grammatik und Sprachphilosophie, Niemeyer, Halle 1908. See S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 17, who describes the intellectual legacy of Marty in Richards, Perry and Stevenson.
92.
S. Danielsson, Några värdenihilismer, cit., p. 39: «det förefaller alltså finnas goda skäl till att säga att Marty framförde den semantiska värdenihilismen i sin stora bok 1908, fast den där kom lite i skymundan och inte formulerades så pregnant som hos Hägerström.» For instance, Marty believed that some “Emotive” were similar to what Brentano called “adequate emotions.”
93.
B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 58; I. Hedenius, Om rätt och moral, cit., pp. 12–21. Hägerström’s vocabulary is centered on ideas or conceptions – and not as in Robert Sandin’s translation on “propositions” – which indicates that Hägerström conceived his theory as a psychological theory in the first place, even though most readings hold Hägerström’s thesis to be a semantic thesis or at least that the semantic thesis follows from the psychological thesis.
94.
According to Petersson’s reconstruction, in the 1908 lecture series Rättsidéers sanningsvärde, Hägerström coined the expression “complex or simultaneous association,” an idea he was inspired to by Wundt. He criticised Wundt and Brentano on different occasions, such as in the unpublished manuscript Analys av fråge-, utrops- och önskesatser and Kritiska punkter i värdepsykologien, cit., especially pp. 64 ff.
95.
In his philosophy of mind, Hägerström contended that judgment has three elements. With a famous example of a running horse, in Das Prinzip der Wissenschaft (Almqvist & Wiksell, Uppsala 1908, pp. 22–27), a person sees the horse running if three mental conditions are present: (i) the Vorstellung or “mental image” of the running horse (the only condition of truth for such a mental image is “determinateness” in the sense of consistency); (ii) consciousness of the mental image (i) as real; and (iii) full objective reality of (i). The content of (ii) is called Urteil.
96.
For Hägerström axiological conceptions seem to be a form of simultaneous associations involving a complex system of acts; see B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., passim, who attempts an analytic description of Hägerström’s mental and psychological theories.
97.
A. Hägerström, Inquiries, cit., p. 152.
98.
See, inter alia, I. Hedenius, Über den alogische Charakter der sog. Werturteil. Bemerkungen zu Ernst Cassirer: Axel Hägerström, in «Theoria» 1939, vol. 5, no. 3, pp. 314–329; E. Tegen, The Basic Problem in the Theory of Value, in «Theoria», 1944, pp. 28–52; L. Fröström, Axel Hägerströms analys av värdeupplevelsen, in Logik, rätt och moral. Filosofiska studier tillägnade Manfred Moritz, Studentlitt., Lund 1969, pp. 49–60.
99.
D. Hume, Enquiry Concerning the Principles of Morals (1751), Appendix I. Concerning Moral Sentiment.
100.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 174: «att man upptar den moraliska känslan [till högsta norm för gott och ont] beror på att man finner sig påverkad av det vanliga sedliga medvetandet. Dock vill man ej fasthålla vid det sedliga medvetandets sättande av absoluta värden och så utlöper det hela i godtycke. Naturligtvis utesluter icke det sagda, att åsikten i fråga kan ha sin betydelse såsom en skildring av huru våra moraliska omdömen faktiskt uppstå.»
101.
On the tendency to present emotivism as irrational, see S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. viii.
102.
Ch. von Ehrenfels, System der Werttheorie, Reisland, Leipzig 1897–98, vol. I, p. 102. I am quoting S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 14.
103.
Ch. von Ehrenfels, System der Werttheorie, cit., p. 65. I am quoting S. Satris, Ethical Emotivism, cit., p. 14. Cf. A. Hägerström, Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 20.
104.
Here we shall not discuss the analogy between von Ehrenfels’ Suggestion, Hägerström’s suggestive effect and Ch. L. Stevenson’s magnetic influence thesis (term taken from R. Brandt, Ethical Theory, Prentice-Hall, Englewood Cliffs 1959, p. 226). On the origin of “suggestion” in French sociology, in particular in Gabriel Tarde, see Bo Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 30.
105.
On this issue and for a comparison with Meinong, Perry, Dewey and other theorists of value, see E. Tegen, The Basic Problem in the Theory of Value, in «Theoria», 1944, pp. 28–52.
106.
There seems to be an evolution in Hägerström’s way of conceiving the mental act of “emotion.” See Kritiska punkter i värdepsykologien, cit., p. 22, and Om primitiva rudimenter i modernt föreställningssätt. He upheld that emotion is, on one hand, a conception and, on the other hand, something that comes in adjunction with a conception. In Om primitiva rudimenter he affirmed the emotion is somehow projected on the content of the conception. For the theory of emotion in Hägerström, see B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 32–45.
107.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 44: «den ene kan försätta sig in i ej blott den andres föreställningsvärd, utan även hans känslo- och viljeliv.»
108.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 45: «Försöket att övertyga en Cesare Borgia om det objektivt riktiga i en mer social läggning är lika abderistiskt som om fåret ville bevisa för vargen, att det är orätt att bitas så oförsiktigt.»
109.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 45: «på det ästetiska området vidgade kunskaper öppna sinnet för nya skönhetsvärden.»
110.
A. Hägerström, Moralfilosofins grundläggning, cit., p. 45: «den grundläggande moraliska värderingen själv påverkas av kunskaper i verklighetens egna beskaffenhet. Den större insikten i människors lidande skänker exempelvis vanligen en mera human färg åt den moraliska värderingsprincipen.»
111.
Ch. L. Stevenson, Facts and Value, cit., p. 29.
112.
S. Källström, Filosofi och politik, cit., p. 156: «Hägerström var i själva verket en djupt moralisk filosof.»
113.
For an analysis of relativism and its implications, V. Villa, Relativismo: un’analisi concettuale, in «Ragion Pratica», 2007, 1, pp. 55–76.
114.
In Sweden, he wrote Determinismus und Indeterminismus in der modernen Physik (1936), Descartes: Lehre, Persönlichkeit, Wirkung (1939), Axel Hägerström (1939), Thorilds Stellung in der Geistesgeschichte des 18. Jahrhunderts (1941), Zur Logik der Kulturwissenschaften (1942), and Das Erkenntnisproblem IV. On the stay of Cassirer in Sweden 1935–1941, see J. Hansson, S. Nordin, Ernst Cassirer. The Swedish Years, Peter Lang, Berlin 2006.
115.
See for instance M. Ferrari, Ernst Cassirer – Stationen einer philosophischen Biographie: Von der Marburger Schule zur Kulturphilosophie, Cassirer-Forschung, vol. 11, Meiner, Hamburg 2003.
116.
E. Cassirer, Nachgelassene Manuskripte und Texte, K. Ch. Köhnke, J. M. Krois, O. Schwemmer (eds.), 20 vols., Meiner, Hamburg 1995 ff.
117.
E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 53: «Die Sonne der Moralphilosophie muß demnach nach Hägerström sozusagen über Gerechte und Ungerechte scheinen.»
118.
E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., pp. 53–54: «Denn hier scheint sich die intellektuelle Gesamthaltung plötzlich zu verändern. Als Theoretiker ist Hägerström strenger Rationalist und Objektivist. (…) Aber dies alles ändert sich mit einem Schlage, sobald wir vom Gebiet der theoretischen Urteile in das der sogenannten “praktischen Urteile” übergehen (…). Der Subjektivismus, den Hägerström in bezug auf das theoretische Wissen unablässig bekämpft hat, triumphiert also innerhalb der Moralphilosophie (…). Damit ist im Gebiet der moralischen Ideen ein völliger Relativismus zum Grundprinzip erhoben (…). Zwischen ihr [eine “sophistische” Moral] und Hägerström vermag ich einen eigentlichen, systematischen Wesenunterschied nicht zu entdecken. Ich muß, um nicht mißverstanden zu werden, freilich betonen, daß ich mit dieser Behauptung keinerlei Urteil über die Wahrheit oder Falschheit, über Wert oder Unwert von Hägerströms Moralphilosophie fällen will; es soll sich lediglich um die Feststellung eines historischen Tatbestandes handeln. Die Sophistik wollte – zum mindesten in der Gestalt, in der sie uns bei ihren konsequenten Theoretikern entgegentritt – keineswegs eine Rechtfertigung oder Verherrlichung des “Egoismus” sein; sie geht vielmehr von der These der Äquivalenz aller moralischer Vorstellungen aus. Der Mensch wird als Maß aller Dinge erklärt: Die Ethik wird in Psychologie und Anthropologie aufgelöst.» The comparison between axiological nihilism and moral relativism was criticised by Ingmar Hedenius in Über den alogischen Charakter de sog. Werturteile, cit., pp. 314–329 – i.e. the prestigious Scandinavian review directed by Åke Petzäll that edited numerous articles on this issue in those years.
119.
I. Hedenius, Über den alogischen Charakter de sog. Werturteile, cit., pp. 314–329.
120.
Th. Geiger, Ideologie und Wahrheit. Eine soziologische Kritik des Denkens, Humblot, Stuttgart 1953, pp. 63–64: «Das Werturteil ist somit eine theoretisch sinnlose Aussage (…). Die Objektivierung von Bewertungen in einer Wertidee ist illusionär (…). Ihre Illigitimität beruht auf der Unvereinbarkeit ihrer Struktur mit ihrem Inhalt. Dies ist der Sachverhalt der Ideologie. Sie liegt in (…) der Theoretisierung des A-Theoretischen.»
121.
Th. Geiger, Debat med Uppsala om moral och ret, Carl Bloms tryckeri, Lund 1946; now in German edition 1978. See also T. Agersnap, Theodor Geiger. Pioneer of Sociology in Denmark, in «Acta Sociologica», 2000, vol. 43, n. 4, pp. 325–330.
122.
S. Eliaeson, Geiger, the Uppsala-school of Value Nihilism – and Weber, in U. Fazis, C. Nett Jachen (eds.), Gesellschaftsteorie und Normentheorie. Theodor Geiger Symposium, Social Strategies, Basel 1993 (Monographien zur Soziologie und Gesellschaftspolitik, vol. 25), pp. 225–34.
123.
For references, see A. Hägerström, Rätten och viljan, Gleerup, Lund 1961, p. 1.
124.
Th. Geiger, Debat med Uppsala, cit., p. 3.
125.
Th. Geiger, Debat med Uppsala, cit., p. 220.
126.
Th. Geiger, Debat med Uppsala, cit., p. 217: «Hägerström-Lundstedts kamp mod overtro i videnskaben er al haeder vaerd, men de synes aldrig at have taenkt på att deres (…) egen tro på overtroens samfundsgavnlighed kunde vaere – en overtro.»
127.
Th. Geiger, Debat med Uppsala, cit., p. 218: «lydigheden overfor retsordenen ikke i al almindelighed bero på det moralske pligtmotiv. Renud sagt: Retten har intet med moral at gøre.»
128.
M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 190: «Ändock lär Hägerström vara snäll mot fru och barn.»
129.
For a detailed reconstruction of these issues and Hägerström’s impact on cultural life in Sweden, see S. Källström, Värdenihilism och vetenskap. Uppsalafilosofin i forskning och samhällsdebatt under 1920- och 1930-talen, Acta Universitatis Gothoburgenis, Göteborg 1984; Id., Den gode nihilisten. Axel Hägerström och striderna kring Uppsalafilosofin, Rabén & Sjögren, Stockholm 1986.
130.
Göteborgs Handels- och sjöfartstidning, 21/12/1937: «Genom tävlingsfrågans formulering har Hägerström kommit att representera den lede fienden vars åsikter skola vederläggas.»
131.
K. Grue-Sörensen, Vor tids moral skepticisme. Om muligheden af en objektiv etik (1937). On the Danes’ representing classical views on normative reasoning, see L.L. Hierro, El realismo jurídico escandinavo. Una teoría empirista del derecho, Torres, Valencia 1981, p. 127.
132.
C. Lönnqvist, Hägerström och Hitler, in «Göteborgs Handels- och sjöfartstidning», 03/07/1940: «Tvärtom tycks hägerströmianismen och liknande filosofiska riktningar i utlandet ha banat väg just för den maktfilosofi som nu grinar emot oss, cyniskt förklarande: När det nu är bevisat, att det inte finns någon objektiv rätt eller moral, så tar jag själv vad jag anser vara min rätt, för jag har makt att göra det och denna makt kallar jag för rätt!»
133.
A. Ahlberg, Maktfilosofi och värdenihilism, in Id. (ed.), Varför svenska folket reagerar, Natur & Kultur, Stockholm 1941, p. 15: «Den antika sofistiken med sin värderelativism, som slutligen blev en värdenihilism, undergrävde den antika demokratins andliga förutsättningar. Den moderna sofistiken med sin värderelativism, som slutligen blev en öppen värdenihilism, undergrävde på samma sätt den andliga grundvalen för en fri samlevnad.»
134.
See on this caricature, S. Nordin, Vilhelm Moberg et l’école d’Uppsala dans Det Gamla riket, in P. Bouquet, P. Voilley, Droit et littérature dans le contexte suédois, Flies France, Paris 2000, pp. 49–52.
135.
An alternative, but in my view implausible, reading can be found in Lyles who claims that Hägerström’s «own moral theory and philosophy must be described as being that of a naïve idealist rather than that of a moral nihilist» (A Call, cit., p. 287).
136.
A. Hägerström, On the Truth of Moral Propositions, in Philosophy and Religion, cit., p. 95; Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 51.
137.
E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 80: «Er spricht seiner Auffassung nicht nur einen philosophischen, sondern auch einen pädagogischen Wert zu, und er erwartet von ihr eine bestimmte erzieherische Wirkung.»
138.
Hägerström’s call for tolerance is very different from Rudolf Carnap’s “principle of tolerance” which refers to conventionalism or axiomatic reasoning (see R. Carnap, Logische Syntax der Sprache, Springer, Wien 1934, § 17).
139.
A. Hägerström, On the Truth of Moral Propositions, in Philosophy and Religion, cit., pp. 94–95; Socialfilosofiska uppsatser, cit., p. 62. See also Om pliktmedvetandet, in Socialfilosofiska uppsatser, cit., pp. 91–92.
140.
Mautner correctly highlighted the importance of autonomy, and the refusal of heteronomy, in Hägerström’s moral philosophy. Hägerström’s virulent attacks on “duty ethics” should also be viewed against this background. Heteronomy in moral valuations is, in Hägerström’s phrase, nothing but “spiritual slavery” (andlig träldom: A. Hägerström, Moralpsykologi, cit., p. 204; Moralfilosofins grundläggning, cit., pp. 95 ff.) According to Mautner, Hägerström’s claim from 1911 – «it is the religious element in morals that is false, not the moral element» (det är det religiösa momentet i moralen som är det falska, ej alls det moraliska) – should be understood «it is the authoritarian element in morals that should be rejected, not the moral element» (det är det auktoritära momentet i moralen som är det förkastliga, ej alls det moraliska): T. Mautner, Hägerströms lära i moral, cit., p. 46.
141.
See for example M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 133.
142.
T. Spaak, (Review of) Legal Theory, cit., p. 301: «Besides his main argument for non-cognitivism, Hägerström invoked other arguments, too. Thus he pointed to the fact that people in different cultures and in different social classes in the same culture often embrace conflicting values; and he suggested that acceptance of meta-ethical non-cognitivism would most likely lead to increased tolerance among people.»
143.
Since Bazarov in Turgenev’s Fathers and Sons, passing by Friedrich Heinrich Jacobi and Nietzsche, down to Heidegger and Baudrillard, nihilism has assumed various meanings that share the etymology in nihil, according to the different realm considered (epistemological, metaphysical, existential, ethical and even legal nihilism should be distinguished). Here I use the generic term for profound indifference.
144.
G. Fredriksson, 20 filosofer, Norstedt, Stockholm 1994, p. 207: «Han hade djupt kända, moraliska, politiska och även estetiska värderingar (…). Men värden “existerar” inte, är inte “fakta” (…). Vi måste till slut alltid själva ta ansvar för våra värderingar och deras konsekvenser och då kan förvisso hänvisningar till sociala och andra fakta spela en stor roll i argumenteringen. Den s.k. värdenihilismen i Hägerströms mening bottnar i krav på personligt ansvar. Världen blir inte bättre, menade Hägerström, om vi försöker basera moralen på odiskutabla auktoriteter. Det var tvärtom vad han under mellankrigstiden såg som en grund för fanatism, sådant som nu kallas fundamentalism. I en tid då fanatiskt omfattade läror med krav på absolut giltighet och lydnad, jämte rasteorier och annan falsk vetenskap härjade i Europa, stod Hägerström fast vid tanken att vi inte kan lita på sådana inbördes notoriskt stridande auktoriteter. Han som kallades värdenihilist var en humanist i en svår tid.»

Author information

Authors and Affiliations

Dipartimento Studi Politici, Universitè degli Studi di Torino, Via Giolitti 33, 10124, Turin, Italy
Dr. Patricia Mindus

Authors

Dr. Patricia Mindus
View author publications
You can also search for this author in PubMed Google Scholar

Corresponding author

Correspondence to Patricia Mindus .

Rights and permissions

Reprints and permissions

Copyright information

About this chapter

Cite this chapter

Mindus, P. (2009). The Value of a Chair: The Moral Teachings. In: A Real Mind. Law and Philosophy Library, vol 87. Springer, Dordrecht. https://doi.org/10.1007/978-90-481-2895-2_3

Download citation

DOI: https://doi.org/10.1007/978-90-481-2895-2_3
Published: 21 August 2009
Publisher Name: Springer, Dordrecht
Print ISBN: 978-90-481-2894-5
Online ISBN: 978-90-481-2895-2
eBook Packages: Humanities, Social Sciences and LawPhilosophy and Religion (R0)

Publish with us

Policies and ethics